Sigtunas historia: Sveriges äldsta stad från 970-talet till idag

Namnet och platsen före staden

Namnet Sigtuna är äldre än staden. Det hörde troligen först till Fornsigtuna, en kungsgård i Håtuna några kilometer västerut, och flyttade med när den nya staden anlades. Den vanligaste tolkningen är sik eller sig, våtmark, och tuna, en central och kanske befäst plats. På en runsten från 1000-talet, som står på museet, skrivs stadens namn Sihtunum.

Marken runt Sigtuna var bebodd långt innan. Här finns omkring 630 kända fornlämningar: spridda gravar från bronsåldern, 25 gravfält från järnåldern, en fornborg på Trollberget och 35 runstenar, de flesta inne i stadsområdet. Två av stenarna berättar om frisiska gillen i staden, handelsmän från dagens Nederländerna och Nordtyskland som hade en egen sammanslutning här.

En planerad stad, omkring 980

Sigtuna anlades på sin nuvarande plats omkring 980, i slutet av 970-talet enligt de arkeologiska dateringarna, och traditionen räknar Erik Segersäll som grundare. Det var något nytt. Staden byggdes efter en regelbunden plan från början: en rak gata drogs längs Mälarens dåvarande strandlinje, ungefär där Stora gatan går idag, och på båda sidor stakades tomter ut som var omkring åtta meter breda och trettio meter långa, med kortsidan mot gatan. Tvärgränderna ner mot vattnet var till en början bryggor. Mitt i staden låg kungsgården, på den tomt där Sigtuna museum står.

Varför just här är omdiskuterat. Birka på Björkö, som varit Mälardalens handelsplats i två hundra år, övergavs vid ungefär samma tid. En förklaring är att större skepp inte längre kunde dras över land vid Tälje, dagens Södertälje, så att Birkas läge blev sämre. En annan är att kungamakten ville ha en egen stödjepunkt, och en tredje att den kristna missionen sökte en motvikt till hednatemplet i Gamla Uppsala. Troligen är alla tre riktiga. Sigtuna var kungens stad och kristen från början, och handeln växte till i takt med det.

De första mynten, omkring 995

Eriks son Olof Skötkonung blev kung omkring 995 och lät samma år börja prägla mynt i Sigtuna, de första i Sverige. Myntmästarna hämtades från England, och mynten kopierade Ethelred II:s penningar med Olofs eget namn och titel på. Präglingen fortsatte under Olofs son Anund Jakob fram till 1030-talet. Under den tiden slogs ett par miljoner silvermynt. Olof var också den förste svenske kung som döptes och förblev kristen. Mynthuset grävdes fram 1990 och 1991, och platsen är markerad i kvarteret vid Stora gatan.

Biskopar och stenkyrkor

Omkring 1060 fick Sigtuna Svealands första biskopssäte, med Adalvard den yngre som biskop. På kungsgårdstomten byggdes vid 1000-talets slut den första stenkyrkan i Mälarområdet, biskopens kyrka, som revs under högmedeltiden men vars grundmurar finns kvar under marken vid museet. Adam av Bremen, som skrev sin kyrkohistoria omkring 1070, kallar Sigtuna civitas magna, en stor stad. Staden nämns i flera nordiska skaldedikter och hade besökare från hela Nordeuropa. År 1130 flyttades biskopssätet till Gamla Uppsala, som 1164 blev ärkebiskopssäte.

Under den tidiga medeltiden byggde Sigtuna inte mindre än sex eller sju stenkyrkor till, alla utom domkyrkan längs en ny gata utanför det gamla bebyggelseområdet, dagens Prästgatan. Sankt Per, som troligen var domkyrka innan flytten till Uppsala, Sankt Olof och Sankt Lars står kvar som ruiner. Av de övriga syns inget ovan mark. Så många kyrkor i en stad med några tusen invånare säger något om hur mycket makt och pengar som samlades här.

1187 och dominikanerna

År 1187 brändes Sigtuna i ett anfall från andra sidan Östersjön. De samtida källorna säger bara hedningar från öster. Erikskrönikan, skriven omkring 1320, pekar ut karelare från Novgorod. Arkeologin har inte kunnat bekräfta någon större förstörelse, och livet i staden fortsatte. Femtio år senare kom dominikanerna: 1237 grundade de ett konvent till jungfru Marias ära och byggde Mariakyrkan i tegel, färdig omkring 1250. Det var det första teglet i Mälardalen, och kyrkan är idag Sveriges äldsta tegelkyrka och den enda bevarade dominikanerkyrkan. Konventet fostrade flera av medeltidens svenska ärkebiskopar.

Stockholm tar över

Nedgången kom inte av eld utan av geologi och konkurrens. Landhöjningen gjorde Mälaren till en insjö under 1200-talet, och vid utloppet, där Stockholm anlades omkring 1250, måste allt gods lastas om. Mot slutet av århundradet hade Stockholm och det nygrundade Uppsala tagit över handeln och makten. Sigtunas första kända sigill är från 1311, och det är därifrån dagens stadsvapen med kronan kommer. När Gustav Vasa upplöste konventet under reformationen och lade beslag på dess egendom började nedgången på allvar. Han lät också använda sten från de förfallna kyrkorna till Svartsjö slott. Hans son Johan III befallde senare att ruinerna skulle bevaras.

Den sovande staden

Tre stadsbränder mellan 1648 och 1666 fullbordade förfallet. År 1700 hade Sigtuna 108 invånare, mest bönder och fiskare. Staden behöll sina privilegier och fick 1744 ett nytt rådhus på Stora torget, Sveriges minsta, byggt på initiativ av borgmästaren Eric Kyhlman. Men år 1800 bodde här 380 personer, och poeten Vitalis kallade Sigtuna den sovande staden, dit ingen landsväg ledde. Så länge ingenting hände bevarades gatunätet från 900-talet och trähusen från 1700- och 1800-talen, och det är därför staden ser ut som den gör. I slutet av 1800-talet var Sigtuna med omkring 600 invånare Sveriges minsta stad.

Uppvaknandet

Det var kyrkan och skolan som väckte Sigtuna. Manfred Björkquist grundade Sigtunastiftelsen 1915 som ett centrum för ungkyrkorörelsen. Gästhemmet och folkhögskolan på höjden ovanför stan, ritade av John Åkerlund, invigdes den 31 oktober 1917, på reformationens fyrahundraårsdag. Året därpå kom Olaus Petri-kapellet, 1926 Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk, och 1980 slogs det ihop med Sigtunaskolan till internatskolan SSHL. Samtidigt bildades 1916 stiftelsen Sigtuna Fornhem på initiativ av historikern Olof Palme och hans hustru Ola. Museet öppnade 1923 i ett rött 1700-talshus på kungsgårdstomten och blev kommunalt 1968.

Sedan 1985 har museet lett en rad stora utgrävningar i de medeltida kulturlagren, den svarta jorden, som är tre meter tjocka eller mer. Undersökningarna 1988 till 2006 har gett en av landets största samlingar arkeologiska fynd och visat hur den första staden planerades och hur husen byggdes. Det är därför arkeologerna kallas varje gång någon gräver för en ledning.

Idag

Vid kommunreformen 1971 gick Sigtuna stad upp i Sigtuna kommun med Märsta som centralort. Bilen, pendeltåget och Arlanda, som ligger i kommunen, gjorde det möjligt att bo här och arbeta i hela norra Storstockholm och Uppsala, och staden har vuxit till omkring 10 000 invånare. Den lever av besökare, pendlare och dem som valt att bo här för att den ser ut som den gör: en gata från 970-talet, tre kyrkoruiner, ett rådhus från 1744, och Mälaren utanför dörren.

Källor

• Sigtuna, Wikipedia (svenska)Etymologi, forntid, uppkomst, medeltida utveckling, nedgång och 1900-tal, med vidare hänvisningar.
• Sigtuna, Wikipedia (engelska)Anfallet 1187, sigillet 1311, folkmängd.
• Myntpräglingen i Sigtuna 995 till 1030, Wikipedia
• De första svenska mynten, Ekonomiska museetMyntmästarna från England och de engelska förebilderna.
• Sten Tesch, Kungen, Kristus och Sigtuna: platsen där människor och guld möttes (2007)Stadsplanen, dateringen till 970-talet och kungsgården, av utgrävningarnas ledare.
• Sigtuna, a Powerful Political and Cultural Centre in Sweden c. 980 to 1200, Medieval HistoriesDendrokronologin som ger 981 för de äldsta husen.
• Sigtuna Museum & Art, Sigtuna kommunUtställningarna, utgrävningarna och kulturmiljöerna.
• Sigtuna museum, WikipediaSigtuna Fornhem 1916, museet 1923, utgrävningarna sedan 1985.
• Sigtunastiftelsen, WikipediaGrundandet 1915, invigningen 1917, skolorna.
• Mariakyrkan, Sigtuna, Wikipedia
• Historien om Sigtuna, Destination Sigtuna